På måndag beger jag mig ut på en lång resa. Jag och min pojkvän kommer att vara borta i tre månader och resa runt i Central- och Sydamerika. En välbehövlig resa för att få perspektiv på mitt liv och vad jag vill göra med det. Ni har verkligen varit helt otroliga. Tack för alla era mejl och kommentarer. Det är guld värt!

Jag kan inte lova att jag kommer att blogga men ändå inte helt avsäga mig det uppdraget under min resa.Bloggen kommer att leva vidare.. DET LOVAR JAG ER!

Läs gärna till höger i min blogg. Är du ett vuxet barn? Vill du vara del av en gemenskap, likt ingen annan du har mött. Det är ren kärlek. Du är hjärtligt välkommen till ACOA möten runtom i hela Sverige. Besök deras hemsida för mer information.

"Det enda kravet är att du bara kommer dit och är dig själv."

Ibland känns det som om jag blir överdrivet negativ i denna blogg. Jag vill ändå att ni ska få en rättvid bild om vem jag är. Jag är idag en väldigt lycklig tjej som lever ett liv jag länge drömt om. Jag studerar på ett fint Univeristet, i mitten på Sverige, till världens bästa yrke: SOCIONOM. I detta yrke ska jag stötta och se till att människor i utsatta situationer får hjälp och stöd i sin vardag. Jag är ingen expert på någonting utan en människa med ett gott hjärta som vill alla människor det bästa.

Visst, periodvis har det varit tufft men nu har saker och ting börjat reda upp sig. Tack vare min samtalskontakt. Jag har gått och skämts i 20 å över min uppväxt ända tills för ett år sedan då jag tog tag i "all skit" och började prata om det. Varje dag är en kamp, men det blir lättare. Mitt enda tips är; PRATA, PRATA, PRATA.. jag VET att det ibland är fruktansvärt jobbigt. De första gångerna jag pratade om det grät jag konstant.. Nu är det lättare. Jag trodde aldrig att det skulle kunna gå att prata om det utan att gråta.. men det fungerar idag. Tack vare allt stöd jag har fått ifrån andra människor. Nu är det min tur att "betala tillbaka"! =)

Vem vet? Vi kanske ses där ute. Våra vägar korsas utan att jag vet vem DU är och utan att du vet vem JAG är. Är inte det fantastiskt? Jag tycker det!

Ta väl hand om Er.
/Hanna

Första gången jag kom i kontakt med det ordet var idag. Vi satt på ett seminarium som behandlade ämnet "Anti Racist Work", så var där en kille som nämnde ordet Syskonvåld. Först reagerade jag knappt inte men sen.. då gjorde jag det. Syskonvåld. Är det ens ett ord? 

Jag tror att jag reagerade pga. min uppväxt. Ibland känns jag som en dammsugare gällande ord som innefattar området barnmisshandel. Syskonvåld. Gud vad jag och mina syskon har slagits och sparkats när vi var små. Speciellt jag och min lillebror. Vi har VERKLIGEN bråkat. Visst, vi har bråkat som syskon bör göra men ibaldn gick det till överdrift. När vi inte kunde kontrollera oss utan sparkade på varandra, slog sönder varandras rum eller slängde ner den andre nerför trappen. Sanslöst hemskt. Sjuk betteende rent ut sagt..

Men vad visste vi? Vi visste inget annat än det som våra föräldrar har lärt oss.