Jag älskar verkligen mina syskon över allt annat. Vi har ett speciellt band mellan oss. Dock är jag osäker på om de någonsin kommer att stå upp för vad de egentligen tycker och tänker kring vår uppväxt. Kommer de någonsin att våga ifrågasätta, ställa krav eller att berätta hur de upplevt sin barndom?

Jag är inte säker på att jag kommer att komma dit. Men jag är på god väg. Mils förväg om man jämför med mina syskon.